Arena: Jernvallen, VM-arenan
Match: Division 1 norra
Publik:  577
Målen: 0-1 (58) Brian Span, 0-2 (66) Karwan Safari, 1-2 (74) Rene Makondele, 1-3 (80) Douglas Karlberg
Matchens lirare: Simon Johansson

Karius gjorde det i Champions League-finalen.
Nu ville inte Tim Markström vara sämre.

Det var bara att ta tag i grejerna i Sutterhöjden. Duscha, packa med sig sakerna och dra. Första målet för dagen var Sandviken och Jernvallens VM-arena där VSK skulle möta SIF.
Resan upp gick via Staen, Hällefors, Kopparberg, Kloten, Fagersta, Norberg, Avesta osv.
Sen körde jag ikapp VSK-bussen innan jag sladdade in på stora parkeringen vid Göransson Arena i perfekt tid innan match.

Där väntade Backevik som också var sugen på lite groundhopping så här på söndagseftermiddan. Det var så kallt på sittplatsläktaren trots att det var högsommarvärme så efter ett snack med Kevin, som brutit handleden, gick vi över på andra sidan för att få sol och värme.
Det var ju som vanligt den här våren kanonväder.

Sandviken byter lite mellan de två arenorna som de har och nu var det gamla bandyplan – där det spelades VM-fotboll 1958 som gällde. VSK kom från 0-1 mot Assyriska och jagade plats på vinnarspåret igen.
Nu var det en klen match vi fick se och det stod 0-0 i paus.

Men målen kom så i andra när Grönvitt malde på. Det blev livat runt oss när Karwan Safari fick straff, helt rätt enligt mig. Det betydde 0-2, men domaren ville väl bjuda tillbaka och gav hemmalaget straff kort efter. Men det blev aldrig någon nerv i matchen trots reduceringen. För inte långt senare gjorde SIF-keepern Tim Markström ett av de värre målvaktsmisstagen jag sett när han drällde in Douglas Karlbergs ballongnick – som aldrig hade gått in om inte Markström varit på bollen.
1-3.
Game over.

Vi stötte på lillebror Bäckis och hans pappa innan vi knallade mot bilarna. Sen kebab på Sandvikens skabbigaste (?) hak innan vi satte kurs mot hufvudstaden.
Det blev dock ett planespottingstopp på Arlanda.
Sen ballade min mobil ur.
Så kan det gå.