Arena: Wembley
Match: Ligacupen, final
Publik:  85 671
Målen: 0-1 (18) Sergio Agüero, 0-2 (58) Vincent Kompany, 0-3 (65) David Silva
Matchens lirare:  David Silva

För inte så länge sen förbjöd jag mig själv att se Arsenal i Ligacupen.
Nu hävdes tydligen det för att det var final.
Ja, ni ser ju hur det gick …

När vi väl hade samlat ihop styrkorna nere på Thistle var det dags att bege sig ut till Weeeeebeeerley. Det vankades cupfinal. För visso Ligacupen, en turnering som jag satt stopp för mig själv att se Arsenal i då jag varenda gång får stryk. Jag hade två raka finalförluster i bagaget. Och en del annat skräp ska sägas.
Men nu skulle vi ladda för att bryta den negativa trenden.
Både jag och Arsenal.

Vi knallade ner till Barbican. Solen sken och det var svinkallt. Precis som de andra dagarna i den engelska huvudstaden. Metropolitan Line direkt ut till Wembley.
Klockan var inte så mycket när vi kom ut så det var ganska lite folk i omlopp.
Jag hade fixat biljetter på torsdan på The George till en förfest på Moore Spice, ett stenkast från nationalarenan och där kunde vi praktiskt ladda upp inför matchen mot City.

Det var bara att kliva på tåget direkt. Vi stod där inne borta vid DJ-båset – en helt ohållbar plats att stå och dricka pints på. Men efter en stund, halvt döva, upptäckte vi att det fanns en nedervåning, med vanlig musik och en tv.
Det passade så mycket bättre.
Stället fylldes på rätt bra och under eftermiddan var det rätt bra med folk och hygglig stämning.

När vi kom ut, en stund före kick off, var det ett helt annat sorl runt Wembley. Vi sik-sackade oss bort till vår entré där det var massiv kö.
En Citylallare var före oss och han skulle minsann bli polare med allt och alla.
Framme vid turnstilen trodde idioten att han kunde komma in bara han scannade sitt busskort …
När vi väl pressat oss in kunde vi i den fina moderna fotboll-andan ta rulltrapporna upp till upper tier.
Matchen var bara minuter bort när vi bänkade oss.

Även om det inte var mycket att hänga i granen så kändes första halvlek okej. Agüero tog sig förbi Mustafi och lobbade in 0-1 till City.
Det var läget i paus när vi kom på att det kanske var bra att käka något. En öl och världens äckligaste kyckling kom infarande samtidigt som Backevik kom förbi. De andra hade platser lite längre bort.
Efter paus rasade Arsenal ihop totalt och när City gjorde 0-2 gick säkert 10 000 Gooners. Vid 0-3 ett bra gäng och där nånstans tröttnade vi också och gick från Wembley.
Det är den statusen det är runt klubben nu för tiden.
Att det är cupfinal spelar ingen roll, det är ingen som tror på det här längre och hopplösheten är total.
När vi var på väg in på puben så hörde vi speakern skrika ut att matchen var slut.
0-3.
Vi dränkte sorgerna med ett par rundor på Moore Spice innan vi kände att det var dags att röra sig från Wembley.
Det började kännas att det hade varit en lång dag.
Men inte gav vi upp för det.
Det blev ett stopp till – på O’neill’s vid Kings Cross. Ett par kir på tapp och en Teogrogg fick avsluta dagen.
Backvik satt och småslumrade vid bordet.
Sen gick vi tydligen till Donken och köpte allt.
Det såg att ha varit gott när vi vaknade dagen efter.

Nu snöade det i London, men vårt hemreseproblem var mest på Arlanda där det tydligen vräkte ner.
Vi skulle flyga 13.10, men det flyttades snabbt fram.
Jag och Malin fick sitta och uggla på Gatwick ett tag medan vi testade Jamie Olivers burgare som var helt okej.
När vi väl gick gå ombord på planet, si så där tre timmar sena så meddelade piloten att vi skulle lyfta 19.30. Vi skulle alltså sitta och uggla ännu mer, 3,5 timme, i kabinen.
Hallå!
Nu blev det inte så illa och vi kom iväg efter drygt halva väntetiden och kunde landa på Arlanda vid nio.
Där var Backevik hygglig och väntade med bilen så att vi kunde få skjuts till södra förorter.
Mycket uppskattat!