Arena: Sportplatz Snitgerreihe
Match: Hamburg Landesliga
Publik: 75
Målen: 0-1 (16) Hendrik Wolfgramm, 1-1 (51) Mert Talip Güngör, 1-2 (59) Yannick Hess, 1-3 (73) Hendrik Wolfgramm, 2-3 (94) Youssef Ben Mustapha Sbou
Matchens lirare: Hendrik Wolfgramm

Vi hade kunnat åka direkt hem.
Men mycket vill ha mer.
Och 100 blev 101 innan vi stängde 2017.

Härligt utvilade tog vi oss an den här söndagen på bästa sätt: En ny robust tysk frulle fick kicka igång dagen som skulle bli lång.
Mycket lång.
Många matcher den här helgen frös inne – så även den här dagen.
Men vi är ju rutinerade rävar numera som aldrig kastar in handduken och det kunde ju faktiskt bli spel på Snitgerreihe mellan Elazig Spor och Rahlstedter.
Det vill man ju inte gärna missa.
Eller?

När vi hade gjort oss redo, hittat alla saker och bilen körde vi till slut ut ur garaget och den korta biten till ”arenan” som låg i ett som det kändes helt okej hamburskt område.
Det fanns en öppning vid vändplanen och jag noterade inte alls ”vi bogserar bort dig”-skylten vid grinden till planen och körde bara rakt in i hopp om att finna en parkering.
Då kommer en mustaschprydd herre joggandes med händerna uppsträckta i luften.
Det han ville säga var typ: Dra åt helvete. Kör bort er bil och parkera någon annanstans.
På tyska sade han nåt i stil med: Geh zur Hölle Verlasse das Auto und parke woanders.

Jahaja. Men vi kan väl fråga om matchen ska spelas, det ser inte helt givet ut, tyckte Christian och jag vevade ner och ställde  spörsmålet på engelska.
Mustaschgubben fattade lika mycket som jag när vi körde in.
Sen fick jag ihop tillräckligt med tyska glosor för att han skulle begripa och svarade nåt där jag snappade upp vielleicht som betyder kanske.

Vi slog läger en stund vid vändplanen och då kom bortalaget. Spelarna stannade inne på den lite isiga konstgräsplanen innan domaren kom och vi kunde se hur de kom överens om att matchen skulle spelas.
Vi jublade, ja, inte värst, men lite, och tog en tur för att fördriva den timmen som var kvar till kick off.
Inte långt borta fanns en Donken och där kunde vi ta en kaffe i väntan på kick off.

Vi fick parkera ett kvarter bort från anläggningen, men jag fick för mig att det gick att gå bakvägen in.
I helvete heller.
Istället hamnade vi ett koloniområde och vi fick gå runt halva stadsdelen för att komma in.
Spelarna var på väg in när vi kom fram.
Vi slog läger mellan ”båsen” och pejlade av vad det var vi faktiskt tittade på.
Jo, en division 6-match i bister decemberkyla på en konstgräsplan till hälften isbelagd.
Festligt, sa Bull!

En stund senare kom hemmalagets ledare och ville ha fem Euro i entré. Det är inga problem när man får en matchbiljett. Gästerna var det klart bättre laget och hade dessutom majoriteten med publiken på sin sida.
Matchen var faktiskt helt okej och vi hade det trivsamt i Hamburgkylan.
Jag joggade igång kroppen med några löpvändor i paus.
Det var välbehövligt.

Efter paus kvitterade Elazig Spor, men gästerna tog snabbt kommandot igen och när Hendrik Wolfgramm språngnickade in 1-3 med kvarten kvar kände vi enhälligt att det blir inte bättre än så här.
Vi knallade ut och påbörjade den knappt hundra mil långa hemresan.
Ett besök på pråmen fick det bli innan vi åkte schnitzelbåten till Danmark.  Sen var det bara att trycka på. Det gick fint till Jönköping där somnade Backevik, han skulle upp och jobba tidigt så det var inga konstigheter med det.
Strax före 02.30 rullade golfen ner i garaget och 2017 års mål var avklarat.
Danke schöne!