Arena: Imber Court
Match: Velocity Trophy, tredje omgången
Publik: 37
Målen: 1-0 (18), 2-0 (28), 3-0 (42), 3-1 (44), 3-2 (46), 4-2 (56)
Matchens lirare:
En efter en frös de bort.
Det såg ut som att vi skulle få sitta kvar på puben.
Men icke – för Metropolitan Police match mot Romford var on.
Vi var också på.
Jahaja. Då var det dags igen. Jag och Backevik körde ut till Arn på tisdagmorgonen för att flyga SAS över till London. West Ham v Arsenal var huvudattraktionen – men även en match senare på resekvällen stod på schemat.
Det blev stökigt direkt på Arlanda när vi skulle ”njuta” av en världens dyraste öl och de fick för sig att byta gate. Från sextio-nånting till en annan pir.
Det blev genuint dålig stämning när vi tvingades gå igenom säkerhetskontrollen en gång till …
Men iväg kom vi. I tid och landade fint på Heathrow. Sen började den olidliga tunnelbaneturen in till stan. Vi for direkt till hotellet, Travelodge i Hackney och checkade in. Sedan gick vi och satte oss på The Cock Tavern för att ta en pint och lägga upp planerna för kvällen.
På väg in på tuben försvann match efter match som ställdes in på grund av kylan och snön.
Skulle det bli så att vi skulle bli utan match?
Näää då.
Medan vi käkade några stenhårda chips och drack Beaverton utkristalliserades ett hett, hett och hett, alternativ. Det fanns typ bara en match som skulle spelas där jag inte hade varit inom rimligt avstånd.
Och det var Metropolitan Police mot Romford, nån obskyr Lower League-cupmatch i södra London.
Det var bara att sätta fart.
Tåget från Waterloo gick 18.50 och när vi kom fram till Esher var det bara att knalla en 20 minuter i småregn och kyla. Det var mörkt dessutom. Och inte en taxi i närheten.
Framme vid Imber Court löste vi in oss för £10 var.
Matchprogram kostade 50 pence.
Den officiella publiksiffran skrevs till 28 men vi räknade till 37.
Så 37 är det som gäller.
En ganska schysst arena för ett division 7-lag. Vi gick och köpte lunch/middag i kiosken innan vi ”bänkade” oss vid räcket. Det var bowril, burgare och annat gott – som inte alls var speciellt gott.
Matchen var rätt underhållande.
Och ”poliserna” helt överlägset.
3-1 hade vi i paus.
Men det största som hände under första 45 var att en annan supporter på plats ville ta bilder med oss groundhoppers från Sverige.
Det var vi som var kändisar.
Ryktet om vår närvaro spred sig ända upp till direktörsrummet dit vi blev inbjudna på soppa och bröd och samtal i paus. Mycket uppskattat.
Jag snackade en stund med klubbens ordförande Des Flanders som sade att det inte spelade en ena polis längre i laget. Det var bättre förr när det inte skulle kvoteras sade skämtsamt. Då spelade bara poliser i laget.
I andra gjorde Romford, som hade ett gäng fans med sig, match. 3-1 från första blev 3-2 och drama. Men MPFC vann ändå rättvist med 4-2 och vi knallade nöjda tillbaka till Esher i kylan.
Ny tågresa tillbaka till Waterloo där vi tog en paus och värmde oss med några cider.
Sen var det skönt att sova en stund efter en lång dag.
När vi väl hade kommit tillbaka till Hackney.