Arena: Tunavallen
Match: Allsvenskan
Publik:  7 147
Målen:  0-1 (20) Daniel Sundgren, 1-1 (37) Omar Eddahri, 1-2 (85) Denni Avdic, 1-3 (89) Eero Markkanen
Matchens lirare: Nils-Eric Johansson

För sju år sedan såg jag fotboll på Tunavallen. Då med Eskilstunas riktiga lag, IFK, i division 3 mot Franke.
Nu har nån ryss flyttat sin fuskverksamhet hit.
Och då är det plötsligt allsvenskan …

Det var lite styrande inför den här resan, som spikats för länge sedan. Jag skulle upp till stugan så jag och Backevik tog varsin bil från hufvudstaden. Via ett besök i garaget i Jakan körde vi snyggt och smidigt till Lustigkulla där jag ”dumpade” min bil och vi kunde åka vidare tillsammans ner till E-tuna via vackra Kvicksund, där vi på ditvägen, kors i taket, slapp brostopp.

Vi hade planer på att möta upp Luks innan, men vi bestämde oss för att ta käk och hitta parkering så vi hann in på Tunavallen i tid.
Det fick bli Max vid Parken Zoo.
Kött och sallad.
Sen blev Backevik arg och dömde ut hela staden när det inte fanns en enda vettig parkering vid arenan. Han var så stirrig ett tag så han hotade att åka hem – trots att det var 40 minuter kvar till kick off.
När vi hade åkt tillbaka till ingången till djuren, ja inte de döa som vi åt, utan de levande som folk betalar stålar för att se i parken, så hittade vi en ruta att stå i och chauffören blev på gott humör igen.

Det var mycket AIK-aren på plats. Kända ansikten också runt om oss på läktaren med Adde och Linkan i spetsen. Ryssholms fejklag höll uppe spelet bra även om Gnaget var bättre i första.
Men det stod 1-1 efter det att gästerna slarvat när vi kom till pausvilan.
Speakern, som snackade konstigt, basunerade ut att det var fullsatt och publikrekord.
Nu såg vi tomma säten lite här och var.
Men det gjorde mest att jag kände mig som hemma i norra London …

Andra halvlek var dålig. Stundtals kass. Speciellt från AIK:s sida. Det var först med tio minuter kvar, när bortasektionerna hånfullt skanderade ”vi vill se AIK” som de svartgula vaknade till liv.
Från kyrkogården petade Denni Avdic in 1-2 och sen sköt Eero Markkanen stiligt 1-3.
Det hade varit blev stämning på gnagarna fram till detta.
Men nu blev det tryck.

Vi vandrade ut, träffade Luks och Liv och snackade en stund innan vi for norrut igen. Nu kom också broöppningen. Såklart. Aldrig att man slipper den skiten i Kvicksund.
Jag bytte bil i Västerås och åkt till Gagnef där allt var som vanlig:
Grillen igång, det regnade och vi spelade kort.