Arena: Boundary Park
Match: League One
Publik: 8 788
Målen: 1-0 (78) Lee Erwin
Matchens lirare: 

Bolton hade två chanser på sig.
De brände båda.
Först på Boundary Park.

När vi pejlade av spelschemat för påskhelgen kändes det här mötet på förhand som en potentiell höjdare. Vi räknade ut att om Bolton skötte sina kort rätt så skulle de kunna säkra avancemanget till Championship just i Oldham.
Just den här lördan när vi var där.
Det kändes bra.

Vi rasslade upp i bra tid i Burton. Käkade frulle och drog iväg. Resan upp, via Stoke, skulle ta si så där två timmar. När vi kom fram var det kö in till arenan. Det här är i princip att betrakta som en derbymatch då båda lagen kommer från Manchesters norra delar.
Bolton skulle komma med ett rejält bortafölje.
Vi parkerade och gick med förväntansfulla steg mot Boundary Park och hämtade ut våra biljetter.

Platserna var på andra sidan, på den nybyggda läktaren vilket var fint för då fick vi ta ett varv och kolla hur det såg ut. Dessutom kunde vi plåta lite.
Vi hade platser längst ut på långsidan mot Boltonfansen och där var det fritt fram att stå. Det var skönt att slippa bli inmosad och det gör ju inget att få sträcka på benen efter alla mil i bil.

Bolton kom med 4 400 fans och sjöng på väldigt bra. Men matchen var dålig och Wanderers ännu sämre. De visade inte upp några tecken på att de var i toppen.
Det stod 0-0 i paus när vi gick ner och köpte bowril och Pukka.
Trots att solen sken var det kallt.
Men det här värmde.

I andra försökte Bolton allt vad de orkade, och ännu mer när Oldham fick en gubbe utvisad. Men det gick åt pipsvängen ändå. Hemmalaget skickade in 1-0 och vann och det blev ingen uppflyttning till Championship.
Men det par minuter kvar kilade vi ut för att slippa köerna.
Det var ju nya matcher på gång.