Arena: Ljungbackens IP
Match: Division 3 södra Svealand
Publik: 48
Målen:  -.
Matchens lirare: Nihmya Abraha Ghilagaber, HSK.

Om man dagen efter ska till brittiska öarna och se tio matcher på sex dagar, vad gör man då kvällen innan?
Självklart åker man på division 3-premiär på hemmaplan.

Backevik dök upp med nya firmabilen och vi kunde rulla söderut. Det gick fint med trafiken trots att det fanns risk för köer. Det var först när vi kom till Södertälje som det tog tvärstopp.
Vi gjorde då det enda rätta och körde E20 bort mot fotbollsarenan, vände och tog småvägarna ner till Järna.

Det var på väg att bli mörkt när vi kom fram. Det var regn i luften och vi visste att det förmodligen skulle bli 90 minuters pina här på Ljungbackens IP.
JSK spelar på den nya, som det kändes, konstgräsplanen bredvid den ”andra planen” och där finns inte mycket mer att se än staket, en resultattavla och en liten läktare på ena långsidan.

Matchen då? Jo, gästerna var klart bättre, men de kunde inte förvalta sitt spelövertag och när det började gå mot slutet hände något som jag aldrig sett innan.
Hanvikens Jonas Pettersson hade redan ett gult kort, skulle bytas ut och reagerade med att skrika rakt ut ”Fitta”. Det var väl, som det verkade, riktat mot att han blev utbytt.
Det struntade domare David Glavonjic i och skickade upp ett nytt gult och ett rött.
HSK fick ställa in sitt byte.
Killen som skulle in fick snällt gå och sätta sig.
Och gästerna fick avsluta med tio man.

Nu gjorde det inte så mycket för det blev 0-0. Vi huttrade oss ut till bilen, drog ut på E4:an och mot Stockholm. Vi hade tänkt käka i Järna, men utbudet där var i klass med Spurs pokalskåp så vi fick åka hem och för att få nåt i kistan.
Sen var det bara att blunda ett par timmar innan den riktiga grundhoppingfesten skulle börja.