Arena: Elverum Stadion
Match: Träningsmatch
Publik: cirka 100
Målen: 0-1 (41) Ivar Solli Rønning
Matchens lirare: 

Jag vet inte vad som är märkligast.
Att en norrman öppet sågar sitt skidlandslag.
Eller att ”När vi gräver guld i USA” spelas i pausen.
Båda hände på Elverum Stadion den här lördan.

Jag och farsan hade varit och åkt skidor i Långberget, strax öster om Sysslebäck, mitt i den värmländska ödemarken. Min resa skulle sedan ta mig vidare till Trysil där ytterligare ett par dagars skidåkning väntade.
Vad passar då bättre än att klämma in lite groundhopping på vägen.
Därför fick resan gå via Elverum där en ny arena plockades.

När jag hade sagt hej då till farsan och inhandlat dyra lokalproducerade praliner styrde jag kian över skogen, rakt ut i ingenstans och in i Norge. Sen blev vägen bättre och snöfallet tilltog. Det var tio mil till Elverum dit jag skulle för att se en träningsmatch. Jag hade gott om minuter kvar till kick off så jag tog ett varv på byn för att hämta ut lite kontanter. Norge är ju faktiskt fortfarande ett U-land och jag har bittert fått erfara innan hur det är att tro att man ska kunna handla med kort på fotbollsarenor.

När jag så hade google-mappat mig fram till Elverum Stadion, som låg centralt och intill Glomma, var jag i princip själv på parkeringen med tio minuter kvar till kick off.
Det var kallt och snö överallt.
Mitt första försök att ta mig in på arenan slutade i en snödriva.
Så jag fick ta varvet runt och in vid klubbhuset.
Det passade ganska bra för då kunde jag köpa mig en varm kopp kaffe.

Avståndet mellan Elverum och Hamar, där HamKam kommer ifrån, är inte mer än tre mil så en och annan med grönvit halsduk dök upp när jag gick bort till läktaren för att ”bänka” mig.
Snön vräkte stundtals ned och det var fasen inte varmt.
Spelet värmde verkligen inte heller.
Det var klassiskt norskt, i sann Drilloanda. Något mittfältsspel existerade inte och lagen bytte boll med varandra hejvilt. Drillo måste ha varit helnöjd om nu mot all förmodan kollade på detta spektakel,

Precis före vilan fick gästerna i alla fall till något konstruktivt och kunde ganska snyggt kontra in ledningsmålet – som också skulle bli matchavgörande.
Andra halvlek var så dålig att den inte en förtjänar en mening.
Men under de första 45 hände två ganska roliga saker.
De norska skiddamerna hade blivit etta, tvåa, trea och fyra på 30 km i Lahti-VM – vilket så klart speakern vrålade ut när spelet pågick som bäst.
Men min granne på läktaren verkade inte va så imponerade av sina landsdamer så han kläckte humoristiskt ur sig: ”Jasså, de har kört fram astma-bussen”.

När väl den första halvleken var slut och det väntade lite värme och en ny kopp java i klubbhuset spelades GES ”när vi gräver guld i USA” – den kanske vet kända svenska fotbollslåten som finns. Jag hade verkligen inte förväntat mig att få höra den på e norsk fotbollsmatch.
Inne i klubbstugan var det så klart skidor på teven.
Jag hoppade det och koncentrerade mig på kaffet istället.

När det var tio minuter kvar pallade jag inte stå kvar i kylan längre. Satte högsta värme i bilen istället och for de sju milen till Trysil.
Jag verkar inte ha missat så mycket.
Då heller …