Arena: Rosvalla IP
Match: Division 1 norra
Publik: 332
Målen: 0-1 (36) Dylan Kosik (Adrian Alvarez), 1-1 (55) Calle Björk, 2-1 (74) Christoffer Hansebjer.
Matchens lirare: Inte vad jag såg.
Efter två kryss var det sista chansen för VSK att hänga med i toppracet.
Det gick käpprätt åt helvete.
Av någon konstig anledning har jag inte varit på Rosvalla i Nyköping och med ledig landslagshelg passade dagens utflykt perfekt. Jag och Backevik öppnade med att köpa kabellister på Classe i Skärmholmen innan han trängde sig före allt och alla och ut på E4:an igen.
Vi körde runt och kollade ett varv på stan före, men det var sannerligen inte mycket att se.
Framme vid Rosvalla stod jag och halvsov på parkeringen när Robban Wossmar med polare kom intutandes.
Det är en väldig anläggning med hallar och planer lite över allt. Och inte helt lätthittat. Gamla som vi är tog vi vanliga sittplats och då fick vi gå en tur genom lite allt möjligt innan vi kom fram.
100 pissetassar i entré.
Det var inte mycket folk på plats när vi gick in och satte oss. Spottade gamle arbetspolaren Kevin Johansson en bit bort på läktaren så jag skickade iväg ett mess och undrade om han jobbade ikväll.
I samma veva kom en dam och minsann berättade att de stolarna som vi satt på va hennes.
Man ba, okej – ser du hur många som är här?
(Det var magiska 332 personer som speakern så festligt uttryckte det en stund senare).
Vi reste och gick ner och satte oss och snackade med VLT-gänget istället. Det var klart bättre och trevligare.
VSK gjorde en klart acceptabel första halvlek och hade också 1-0 med sig till vilan efter att Dylan Kosik snyggt knoppat in nyförvärvet Alvares precisa inlägg.
Det var en första halvlek som Grönvitt kontrollerade utan att glänsa och det var glest med målchanser.
Andra var dock rena katastrofen.
Inget funkade och Nyköping kunde vända och vinna.Och med två poäng på tre omgångar efter uppehållet är nog chanserna små att VSK ska kunna blanda sig i striden om uppflyttningsplatserna.
Tyvärr.
Vi packade ihop och gick runt arenan och in igen för att kunna plåta läktaren. På vägen ner höll jag på att snubbla ihjäl mig när jag trampade i ett hål där i nerförsbacken. Tur att balansen fortsatt är god.
Lite kött och sallad på Max på vägen ut.
Sen satte vi kurs mot Blåsut, via Skärholmen för handling.
Det var ungefär det.