Arena: Sollentunavallen
Match: Division 2 norra Svealand
Publik: Något hundratal
Målen: 1-0 (70) Kalle Ramsell, 2-0 (72) Kalle Ramsell, 3-0 (87) Kalle Ramsell
Matchens lirare:  Kalle Ramsell, Sollentuna

Västerås IK har aldrig varit en fotbollsklubb jag haft några större känslor för.
Efter den här lördagen i norra Stockholm har verkligen inte den inställningen förändrats.

Kick off 13.00 i Sollentuna passade perfekt när uteservering, öl och Arsenal väntade senare på eftermiddagen. Jag tog bilen från Blåsut, plockade upp Ponka, som glädjande för fler och fler inhopp på groundhoppingscenen, på Söder. Nu fyllde Knugen 70 så vi fick ta en liten omväg i city för att kolla på rätt kurs mot Råcksta där Backevik väntade och vi kunde bli fulltaliga.
Fullt spjut mot Sollentunavallen.
Där vi sladdade in i perfekt tid till kick off.

Arenan, som ofta används till större friidrottstävlingar, ligger fint intill vattnet och man går ner för berget och in. Där har man praktiskt tagit till vara den naturliga lutningen och satt dit en läktare.
Ingen entré heller.
Vi öppnade med en kaffe från kiosken – som bara sålda ”nyttiga” saker – innan vi bänkade oss i solskenet. Nu blåste det en smula så trots det fina vädret var det lite småkallt.
Och spelet värmde verkligen inte heller på naturgräset (!).

Första halvlek var fruktansvärt dålig och långt ifrån division 2-mässig. Det hände typ ingenting mer än att de 22 spelarna på den gröna matten visade upp det mesta man inte ska göra på en fotbollsplan. Jag tror inte det var en enda målchans värd att nämna.
Mer kaffe i paus för att få tillbaka lite värme.
Det tyckte hemmalagets tränare Christer Mattiasson också – som trängde sig  i kön för att vinna få sina muggar i tid till den andra halvleken startade.

Den andra halvleken var marginellt bättre underhållningsmässigt. Hemmalaget var klart bättre och när Kalle Ramsell tyckte det fick vara nog med usel fotboll och satte ett hattrick så var matchen avgjord. Sollentunasegern odiskutabel.
VIK hade det svårt med det mesta och ligger sist i serien, vilket inte är ett dugg konstigt när man ser vad de presterar.

Nu var det kallt igen och uppe på parkeringen så hade solen gett bilen – och ratten – skön värme.
Och på Flying Horse väntade öl …