Arena: Ekebydalens IP
Match: Division 3 östra Svealand
Publik: 120
Målen:  0–1 (13) Sheku Samura Kamara (straff), 1-1 (26) Haris Bajramovic, 2-1 (72) Anders Cheung, 3-1 (83) Anders Cheung
Matchens lirare: Anders Cheung, IF VP Uppsala

2006 var Fredrik Stenman med i den svenska VM-truppen i Tyskland.
I helgen hade hans IFK Lidingö bortapremiär i Uppsala i division 3 östra Svealand.
Så kan man ju också runda av en karriär …

Ingen rast ingen ro när man jagar att bli klar med … alla arenor i … ja, fan vet jag. Nåt.
Ett par bättre kokta ägg, en dusch och sen var vi på banan igen.
Resan nu gick från Västerås till Uppsala. Backevik var lugn och fin bakom ratten, bara några mindre omkörningsutbrott – sedan var vi framme i Östra Aros.
På vägen passerade vi i tur och ordning: rondellen där man alltid köpte kokosbollar på väg till SM-finalerna i Uppsala, alla platser i Pelle Svanslösböckerna och sist ICA-butiken med norra Europas mest generösa öppettider.
Sen åkte vi igenom stadsdelen Berthåga (!).
Sist, efter lite vändningar, överstegsfintande och googlande hittade vi Ekebydalens IP.

Uppsala är ju känt för att vara den upplysta staden, där 98 procent av innevånarna har nån magisterexamen. Det är också staden där division 3-klubbar har slogans på latin.
Och det är staden där man bara kan betala parkeringsavgiften med riksdaler.
Tur att Backevik hittade en gammal sedel i framsätet så att vi kunde växla till oss mynt (ja, det är 2016 även om inte kan tro det) och betala för att parkera biljäveln mitt ute i ingenstans.

Idrottsföreningen Vindhemspojkarna håller till här ute. Klubbhuset är ett tjog hopmonterade containrar med fönster.
Mest känd är kanske klubben för att de är banbrytande i området och tar emot swish som betalning.
Nu behövde vi pröjsa eftersom jag fått ett säsongskort i varenda serie i tvåan och trean av Frankechefen Hellas. Så jag kanske inte ska gnälla allt för mycket.
Som tack för att vi förärade med ett besök fick vi gå in på idrottsplatsen genom ett hål i staketet.

Ekebydalens IP är precis det man kan förvänta sig. Platsgräs, en läktare på ena sidan, en resultattavla som går till 19, men ingen speaker.
På väg in noterades två intressanta namn i laguppställningen.
Båda hos Lidingö.
Först Munktorpssonen Fredrik Stenman och den legendariske keepern Pa Dembo Touray, som är född i Banjul i Gambia.
Den förstnämnde lirade i gästernas backlinje.
Dembo syntes inte till.

Jag hade hygglig kontakt med Stenman under mina år på VLT. Han är en glad prick som alltid har lätt till skratt. En av de roligare historierna om honom var när farsan ringde och hade sett i Neirkes Allehanda att Fredrik Stenman hade gift sig. Jag gratulerade så klart i min fotbollsblogg – som Stenman läste. Jag tror att han lirade i Leverkusen vid tillfället.
Senare samma kväll fick jag ett glatt SMS från Stenman som tyckte det var kul att jag gratulerade honom, men han var också tvungen att meddela att det inte var han som hade gift sig.
Problemet var att farsan inte visste hur fotbollsspelaren Fredrik Stenman såg ut – och hade fångat en annan Fredrik Stenman som gift sig.
Så kan det gå.

Nu, drygt tio år senare, satte väl Stenman inga större avtryck den här lördagslunchen i Uppsala. Hans Lidingö kändes bättre, men deras spelidé allt för enkelspårig och VP kunde reda ut de mesta av farligheterna efter gästernas tidiga straffmål.
Den snabbe Anders Cheung kunde utnyttja både missar och ytor som Lidingö bjussade på.
Vi kämpade allt vi kunde vid sidan för att få fram solen och lite värme. Det var svinkallt. Inte ens kaffe värmde. Och när tidigare nämnde Cheung satte 3-1 var det game over och vi smög ut genom en svåröppnad dörr på långsidan och hittade till slut värmen i bilen.
Det var oerhört skönt.