Arena: Solid Park Arena (Swedbank Park)
Match: Division 1 norra
Publik: 4 562
Målen:  0–1 (13) Romain Gall, 0–2 (22) Christoffer Hansebjer, 0–3 (44) Dagoberto Funes, 1–3 (59) Allan Kosik, 2–3 (66) Jonas Hellgren
Matchens lirare: Anton Fagerström, Nyköping

Hemmapremiär. Johan Mjällby. Över 4 500 på plats. Grymt tifo.
… Och torsk 2-3 mot Nyköping.

Fotbollshypen har nog inte varit så hög i Västerås sedan allsvenskan på Arosvallen i slutet av 90-talet. Efter de sportsliga och ekonomiska problemen som VSK haft har man efter drömhösten ifjol när laget i sista omgången klarade sig kvar i division 1 norra mobiliserat en sällan skådad kraft.
Fansen har swishat in stålar och det är riktigt bra drag runt klubben.
Dessutom har man ett bra lag – och Johan Mjällby som ny tränare.
Som grädde på moset blev det 4-0-seger i premiären mot Team Teg FF Thorengruppen AB SK OSV.

Det var inte konstigt att det var laddat när jag, Backevik och Kaj satte oss i bilen och åkte från Stockholm. Ett mindre stopp i lokalen först för att släpa in några kartonger som en Harry Kane-talande gubbe på DHL inte kunde göra annat med (tror jag) än att ställa utanför dörren.
En och annan regnskur oroade, men det såg ut som att det kunde bli en fin fotbollskväll på Rocklunda.
Kaj lämnade på stan medan nykteristerna åkte till Lustigkulla för samkväm och middag med morsan och doktorn.
Den sistnämnde hängde sedan med på fotbollen.

Trots en ömmande rygg gick vi till Solid Park Arena som Swedbank Park numera heter. Förtagsbollocks! Det går ju inte att arkivera arenabesök när det ska bytas namn så där hela tiden så här på Oxbacken.se kör vi vidare på Swedbank Park. För att vi i det stora hela är emot den moderna fotbollen och för att vi (låter som att det finns en hel jävla redaktion, jag ska det så klart vara) inte orkar ha fler taggar på samma arena.

Under veckan hade vi fått info om att det väntades mycket folk och ju längre bort på Blåsbo vi kom så anslöt fler och fler i det lilla lämmeltåget.
Jag pallade inte skriva ut våra biljetter som vi fick på PDF. Nån måste ju förgå med gott miljötänk när Romson&Co mest leker talibaner så jag hoppades på att det skulle gå bra att scanna av skärmen på telefonen.
Men det gick inte.
Vi blev dock snällt insläppta ändå och kunde bänka oss.

Ståplats bjussade på en mäktig flagga och det var inledningsvis bra tryck. Det ända till Nyköpings BIS gjorde 0-1, 0-2 och 0-3 på en halvtimme.
Det sjuka var att de hade typ två målchanser.
VSK då?
Läser man matchfaktat så kan man ju lätt tro att det var helt utspelade, men så var det verkligen inte. Tvärtom. Ett logiskt resultat efter de första 45 kanske hade varit 4-1 till Grönvitt.

Mjällby gjorde två byten i paus och jag hade slungat in 100:- på ett livebet med VSK-seger och över åtta hörnor.
Men första tio i andra kändes det som att jag lika gärna kunde slänga ”lappen”.
Sen så började det hända saker. VSK skapade både hörnor och mål.
0-3 blev 2-3. Hörnorna var hemma. Men målchanserna som Grönvitt skapade var stundtals lite för bra för att brännas, men det gjorde de.
Trist blev det därför bara en bra upphämtning.
Efter slutsignalen blev det gurgel. Gästernas William Sheriff tyckte det var lämpligt att ställa sig fram VSK-klacken och hånfullt jubla åt segern. Det regnade in saker och VSK-spelarna blev upprörda.

Publiksiffran 4 562 var den bästa premiärsiffran sedan superettapremiären 2011 mot Åtvidaberg när det kom 5 069.