Arena: Emirates Stadium
Match: Premier League
Publik: 60 009
Målen: 0-1 (45) Jamie Vardy (straff), 1-1 (70) Theo Walcott, 2-1 (94) Danny Welbeck.

Jamie Vardy is havin a party …
Hahahaha!

När Sky och Premier League skulle spika schemat för februari runt jul så räknade nog alla med att serieledande Leicester City snart skulle börja tappa.
Därför valdes denna match inte som TV-fajt utan låg kvar på lördag klockan 15.00.
Men ju fler imponerande resultat Ranieris lag radade upp, desto mer förstod alla att det här skulle kunna blir en seriefinal.
Och vips, med tre veckors marginal, klev SKY in och flyttade matchen till söndag klockan 12.00.
Det blev strul på alla möjliga sätt, men vi löste dem.

Att kliva ner till en frukostmatsal vid 09.30 är fullt normalt. Men att timmen senare leta ett öppet ölställe är fan inte som det ska vara.
Det finns mycket man kan göra en söndag halv elva, men att behöva ladda upp för en seriefinal ska inte vara ett av dem.
White Swan var öppet, men serverade inte öl.
Brewhosue var stängt och Famous Cock var knökfullt.
Några gick till Tollington, andra in på arenan. Vi tog en klassisk sväng till George för en snabb pre match innan vi gick in på arenan.
Det snackades om en protest och att Leicesters fans skulle strunta i att gå ner på läktaren första fem, men av den syntes inte mycket.

Martin Atkinson gjorde sitt allra yttersta för att sabba en mycket bra fotbollsmatch mellan två bra lag. Jag kunde från ölkön se hur Vardy smällde in 0-1 på straff i slutminuten av första. Då hade Atkinson redan hunnit med att va genomusel, att missa att det var frispark till oss i momentet innan straffen och en solklar hands på en Leicesterback tidigare.
I andra halvlek skulle han bjuda igen genom att göra fler fel.
Gästerna Danny Simpson visades ut och Arsenal kunde ta över allt.
Walcott kvitterade, men sen var det mest en festival i missade chanser och många trodde nog att toppmötet skulle sluta 1-1.
Då skickade Özil in en frispark som Danny Welbeck, som inte spelat på tio månader, knoppade in och ett galet segerjubel utbröt.
Tre poäng var fixade och nu skulle vi fira …

Men eftersom vårt plan gick hem 4,5 timmar senare fick det bli en snabb Lagunitas och en Sambuca på Brewhouse innan vi tog en taxi till hotellet för att plocka upp våra saker.
Sen tuben via London Bridge och tåg till Gatwick.
Flyget studsade iväg vid halv sju och vi var hemma lagom innan 22.
En bra medlemsresa genomförd och en galen dag var över.