Arena: Swedbank Park
Match: Division 1 norra
Publik: 3 868
Målen: 0-1 (5) Fredrik Notice, 1-1 (27) Koyar Salimi, 2-1 (37) Marcus Hägg, 2-2 (53) Fredrik Notice, 3-2 (65) Oliver Ekroth, 4-2 (83) Filip Tronet

15 timmar före kick off – när man sänkt ännu en Raki skulle man bara till Västerås dan efter.
Elva timmar senare hade jag hellre skjutit mig själv än åkt till Swedbank Park.
Men trots the mother of bakfylla kom jag iväg.

Det var inte kul när Backevik kom klockan 11 på söndan. Jag var snudd på fortfarande full som fan och att åka till Västerås för att se det avgörande dramat i norrettan lockade inte i närheten av så mycket som att ligga kvar och sova.
Men efter en dusch, 60 minuter sovandes i framsätet på Forden rullade vi in på parkeringen på Rocklunda. Mycket folk på plats. Men skulle det räcka för VSK som var ytterst pressat under strecket i norrettatabellen.

Mötte Micke Campese i entrén. Han undrade hur jag mådde och jag kunde inte ljuga så jag sa att det var förjävligt. Brorsan och Backevik plockade in varsin burgare innan kick off, men min fyllerehabilitering var inte i närheten av nåt käk vid det här laget.
Vi tog plats framför Micke Carlsson, Anders Bruun och Tobbe Holmberg på läktaren.
Och fick se Södertälje FK, vad är det för klubb ens?, göra 0-1 redan i den femte minuten.
Nytt kontrakt var oerhört långt bort.

Men Grönvitt repade mod och pumpade på. Innan paus hade man vänt till 2-1 och med det resultatet var man kvar i norrettan. Gissa om det kom som en chock när Södertälje, helt orättvist, kvitterade i början av andra.
Men det här var VSK:s höst – och match.
2-2 blev 4-2 och det stora jublet kom.
Nästan 4 000 på plats firade att drömhösten var fullbordad. Från helt uträknade till nytt kontrakt på bara ett par månader.
Det är fan en bragd det!

När vi lämnat av brorsan på stan väntade middag på Lustigkulla.
Sen fanns nya möjligheter till sömn i bilen på väg hem.
Det kanske inte var behövligt – men fan så skönt.