Bastunatten och ölen gjorde sig påminda när vi vaknade vid åttarycket i Magdeburg. Dusch, frulle och utcheckning.
Sen 32 mil på autobahn.
Med destination Östersjökusten, Rostock och Ostseestadion.
Gammal klassisk svenskmark – på flera sätt.

Det var varmt även i Rostock när vi lyckades hitta en parkering i kvarteren norr om arenan. Mycket folk som ville se Hansas premiär i den tyska tredjeligan.
Synd bara att motståndaren var ett andralag – som har minimalt med fans med sig.
Vi hämtade ut våra biljetter smidigt och gick in för att njuta av en bratwurst och en svalkande dricka. Tack och lov så kom en och annan bris från Östersjön, som Thomas gärna poängterade under matchen.

Det blev grym stämning när Hansa drog igång sin inmarschlåt och de 15 600 på plats sjöng med. Vi nynnade på så gott vi kunde från våra säten på ena långsidan.
Vi hade kanonplatser och fick se en bra och intensiv match där domaren var bedrövlig. Hansa fick straff strax före paus och gjorde 1-0.
Men i andra tappade domaren helt tillställningen och inhopparen Bremens Manneh skulle nog fått tre röda kort efter sitt 1-2-mål, men lyckades komma undan med ett gult och en ny plats på bänken.
Werdertränaren hade inget val än att plocka ut den unge anfallaren som var övertänd.
Hemmafansen rasade och det var faktiskt kul att se skådespelet som neutral.
Hansa lyckades inte kvittera på slutet – vilket kanske hade varit rättvist.

Istället fick fansen vandra hem besvikna.

Vi satte oss i bilen och styrde mot Berlin.
Via norra Europas värsta oväder.

Hansa forever!