Arena: Oakwell
Match: Championship
Publik: 15 190
Målen: 0-1 (16) McCormack

Leeds är nog en av de största och mest vanskötta fotbollsklubbarna i världen.
Men de har nog också bland de bästa fansen. I alla fall på bortaplan.

Det var skönt med sovmorgon. Men när farbror Bosse fått i sig sina ägg och sin bacon kunde bilen rulla de 30 milesen, den långa men snabbast vägen på motorväg, till Barnsley.
Hatmöte mellan Barnsley och Leeds stod på menyn.
Vi var på plats föredömligt tidigt och vi hittade en fin parkering precis vid ena långsidan. Vi hade ingen aning om att det var Leedsfansens parkering, men det blev inte ett problem förrän efter matchen.

Vi gick ett par kvarter bort till puben The Mount där vi kunde njuta av ett par kalla utanför. Jag fick snällt dricka Cola eftersom jag körde.
På ena kortsidan hade vi biljetter men det var så fruktansvärt dålig plats att vi efter en stund gick ner på rad ett vid sargen och satte oss.
Där kunde vi se Ross McCormack göra matchens enda mål.
Matchen ja, den var ingen höjdare.
Men jag fick i alla fall röra matchbollen två gånger.
Bara en sån sak.

När vi skulle gå tillbaka till bilen efteråt var det avspärrat och vi fick snällt förklara att vi var från Sverige och att vi hade parkerat fel. Då fick det bra att få komma förbi avspärrningarna och in till de drygt 5000 Leedsfansen som varit och sett matchen.

Nu skulle vi vidare till Hull där vi hade bokat in oss på Premier Inn.
10 mil som snabbt avklarades innan jag kunde få in en kall Stella.
Den var galet god.
Vi skulle möta upp lite Arsenalfolk som vi mötte på en av Hulls partygator. Där var Daniel, Clara och Alex på plats och vi kunde fortsätta festen som tog oss vidare till Ye Old Black Boy (!) där det blev sent – och stökigt.
Vi rundade av med en hamburgare innan nattoroligheterna började …