Arena: Amex Community Stadium
Match: FA-cupen, fjärde omgången
Publik: 27 113
Målen: 0-1 (15) Giroud, 1-1 () Barnes, 1-2 (56) Giroud, 2-2 (62) Ulloa, 2-3 (85) Walcott

Ett par sköna dagar i London avslutades med Brighton borta.
Seger och avancemang i FA-cupen dessutom.

Klockan skrek redan 06.00 och det var bara att knö sig upp för att försöka ”duscha” i badkaret där det bara fanns två kranar på kanten.
En med kallt och en med varmt.
Som tur var hade jag lärt mig tricken så nu på tredje försöket gick det anständigt och vi kom loss i tid för att hinna med tåget till Seven Sisters och tuben till Kings Cross. Där väntade ett stort gäng av Daniels polare och vi var nog 20-30 stycken som skrålade loss i solskenet på väg ner mot Three Bridges där vi tvingades byta till buss sista biten då det pågick rälsarbeten hela helgen nere på sydkusten.

Klockan var strax efter 10 när vi mullrade in i Brighton – stan som är mest kände för sin pir, sitt partyutbud och sin gayscen.
Ramsorna var väl inte helt pk – men jag tror att Seagullspubliken är vana. Vi gled nerför stans gator och fann en pub där vi gick in.
Inte jag dock som fortsatte ner mot Seaside och mitt hotell där jag trevligt nog fick mitt rum trots att klockan inte alls var slagen incheckningstid. När jag halvannan timme senare klev in på puben började den bli välfylld och ramsorna så smått eka mellan väggarna.
Ett tag var det väldigt välfyllt och det stod klart att Brighton borta var något som lockade. Arsenal hade 4500 biljetter och de gick åt som smör i solsken. Många gamla ärrade ansikten i publiken. Brightons nya arena Amex Stadium är dock placerad en bra bit utanför stan så det var tåg ut som gällde.

Knökfullt i vagnarna och båda supportergrupperna väl på tårna med sånger mest hela tiden. Det var faktiskt rätt mäktigt där i kön på stationen där ramsorna dånade i det ovala taket. Jag lyckades komma med det sista tåget som hann fram innan kick off och när jag klev in på arenan äntrade spelarna planen.
Bra tajming!
Det var grymt bra tryck på vår sektion och många sjöng hela tiden. Inte blev det sämre av att vi hela matchen var i förarsätet. Först efter Girouds fina 0-1 och sedan efter hans kanske ännu bättre 1-2. Brighton visade dock sin klass och var med i matchen länge.
Det kändes från läkaren som att de nästan höll jämna steg innan Wenger kastade in Wilshere och Walcott. Och när Walcott lite småturligt smällde in 2-3 blev det fart på grejerna.
Både sångmässigt och åsiktsmässigt.

Jag stod helt plötsligt i den fajt som bröt ut mitt i Arsenalklacken. Några av de jag åkte ner med halade ut en Hej då-Wengerflagga och då blev det stökigt.
Vet inte om det var exakt det som gjorde att det brakade loss, men det delades ut en och annan smäll på raden framför mig och det var inte långt ifrån att det spårade rejält.
Som tur var gick många emellan och det hela stannade vid ett par käftsmällar, ett par knuffar och 3000 svordomar.
Måste säga att Wengers vara eller icke vara absolut kan diskuteras, men jag finner det ganska olämpligt att smälla upp flaggan efter 2-3-målet, när man dessutom slagit West Ham ett par dagar innan.
Sedan tycker jag det är extremt oskönt när Gooners slåss med varann så där. Folk måste kunna respektera varandras åsikter bättre, men situationen i klubben är ansträngd och i och med att det ser ut som det gör så är jag inte alls överraskad att det sker sånt här. Nu lyckades dock de andra fansen avstyra allt (förvånande att vakter och polis var så passiva) och vi kunde fira vidare. Först på arenan och senare på kvällen inne i centrala Brighton.

Mina polare åkte dock tillbaka till London så jag spenderade kvällen själv på sydkusten. Det var smidigast så i och med att jag skulle flyga hem från Gatwick dagen efter.
Det blev ett par öl, lite käk, några samtal hem till Sverige och ett besök på spelbutiken där jag kunde hämta ut mina 55 pund som jag vunnit på den tia jag satsat på Goals Galore (båda lagen gör mål).

Jag var inte helt pigg på söndag morgon, trots att jag somnade ganska snabbt under ITV:s målshow från FA-cupen. Kom dock upp efter en stund och gick ut i det fina vädret. Vandrade hela piren för att uppleva den berömda träkonstruktionen i havet innan jag faktiskt tog en lunch utomhus. Det var okej till en början men när solen gick var det fasen kallt.
Då var det dags att börja resan hem som startade med ett omdirigerat tåg 15.15 på Brighton Station och som slutade på Oxbacken i Västerås strax efter 01:30.
Vill där också passa på att tacka Apple för att min lur dog strax efter att vi flugit in över Hollands kust … Tror jag läste reportage om Svalbard fyra gånger i Norwegians kundtidning på planet!

Cheers!