Arena: Emirates Stadium
Match: Premier League
Publik: 59 643
Målen: 1-0 (2) van Persie, 1-1 (32) Pedersen, 2-1 (38) van Persie, 3-1 (40) Oxlade-Chamberlain, 4-1 (51) Arteta, 5-1 (54) Oxlade-Chamberlain, 6-1 (62) van Persie, 7-1 (90) Henry (Dann, självmål)

Henry tillbaka.
Därför får fransmannen sista målet som FA tycker är självmål.
Det är han värd.

Avslutningen på den här resan skulle bli lång. Mycket lång. Men det hade vi ingen aning om när vi vaknade den här lördagsmorgonen på Jurys Inn, käkade frukost och knallade upp till Arsenal.
Det var kallt.
Och det var ocharmigt tidig kick off mot Blackburn Rovers.

Jag och Eriksson hade platser på Clock End upper och därifrån fick vi se Gunners slakta Blackburn med 7-1. Inlånade Thierry Henry byttes in och blev målskytt. Men fransmannen togs senare ifrån målet – något vi kanske struntade i när vi satt och frös på Emirates Stadium för kassen värmde verkligen.

Efter matchen mötte vi Eric och sen blev det Cheguevara. Skönt med både värme och öl. Mindre kul med monsterimma på brillorna.
Men det kunde man ta.
När vi hade sköljt ner några rundor kände vi för att dra tillbaka till hotellet en sväng. Nu hade det börja snöa.
Och det rejält.

På väg ner till Jurys Inn började meddelandena smattra in på telefonen att vårt plan på söndagsmorgonen hem var inställt från Heathrow. Vi kunde dock boka om till en eftermiddagsflight så vi funderade inte så mycket på det när vi knatade söderut i snön.
Jag var som isbit när vi kom till hotellet och fick nödduscha för att få upp lite värme.
Sanningen är dock att jag frös även efter den skållheta duschen.
Så kallt var det.

Det blev en ganska lugn kväll på Upper Street. Morgonen efter satt vi på frukosten och njöt och laddade för hemresan som skulle dra igång.
Då kom nytt chockbesked.
Även den här kärran var inställd och nu kunde vi som tidigast boka om oss på en flight till Stockholm på måndag eftermiddag. Det var liksom inte så mycket att fundera på. Bara att ta den och boka in en natt till på hotellet.

Istället fick vi spendera en dag till i London. Vi tog en tur till Shepherds Bush där vi besökte Westfield och sen kollade vi Chelsea v Man Utd på Walkabout där en bättre publunch intogs.
När vi var tillbaka i de rätta delarna av stan styrde vi upp med delar av Skövdegänget och det blev en fin middag på Mr Kong på Lisle Street i Chinatown.
Kvällen avslutades så klart på Northumberland där Krigarn skulle bjuda på vodka juice – nåt av det vidrigaste som finns.
Det blev öl och tidig hemgång istället.

På måndan hade det så äntligen slutat snöa och de hade skottat banorna på Heathrow så att vi kunde vi äntligen börja hemresan.
Nu skulle det ändå inte bli en dag utan problem.
För när vi hade bänkat oss i BA-planet meddelade piloten att den eldrivna trappan frusit fast eller fått batteritorsk så vi kom inte därifrån heller. Det ville liksom inte ge sig.
Och det blev nya timmar sittande där innan vi massa timmar sent landade på Arn. Jag hade ju en ganska kort hemresan. Stefan blev upphämtad av sin far i Västerås och var inte hemma i Värmland förrän 02.00 på tisdag morgon.