Arena: Arsenal Training Centre
Match:
Publik: ca 50
Målen:
Matchens lirare: Kristoffer Olsson

Match på London Colney – det är inte varje dag det händer.
Men får man en inbjudan av Kristoffer Olsson går det ju lite lättare.
Häng med på en fotbollsdag i norra London.

Himlen är klarblå. Solen försöker så mycket den bara kan ge lite värme åt ett kylslaget London. Vi går nyfiket nedför gatan i ett helt vanligt engelskt kvarter i East Barnet. Det tar inte lång tid innan vi ser numret.
12.
Bakom en gardin tittar en svensk supertalang fram. Han öppnar dörren och släpper in oss.
Vi ska under en dag få följa med i den verklighet som Kristoffer Olsson lever i – en verklighet som nog de flesta
av oss i denna klubb många gånger drömt om att få vara i.
– Det är klart att det är en dröm, säger han.

Klockan är strax efter 10.00 den här fredagsförmiddagen när Olsson öppnar dörren på Brookhill Road. Vi möter en ung svensk som är ute på sitt livs äventyr trots att han bara är 16 år gammal. Han är pratglad och inte alls så blyg som grabbar i hans ålder kan vara. Vi går igenom den trånga entrén och vidare in till köket. Där står hon – kvinnan som är van vid att förvandla
unga talanger till stora stjärnor.
Bobby har som landlady fostrat både Jack Wilshere och Wojciech Szczesny.
De har bägge två bott här när de var ungdomsspelare i klubben. Här finns framgångskonceptet – men även pressen.

Vi sitter vid bordet och tittar ut på den klassiska långsmala trädgården som finns bakom huset. För oss svenskar är denna formgivning mycket udda, men i England väldigt vanlig. På bordet står ett fat kakor och vi smuttar på det nybryggda kaffet.
Här har alltså både Jack Wilshere och Wojciech Szczesny suttit många gånger genom åren. Arsenals polske målvakt kommer ofta tillbaka.
Olsson berättar att det händer titt som tätt att Szczesny och hans flickvän kommer förbi för att äta middag och träffa Bobby.
– Wojciech har varit här rätt ofta och käkat så honom brukar jag fråga om saker när jag träffar honom. Men han är ju lite så där … enligt honom själv är han ju bäst i världen.

Klockan har tickat iväg och är på väg att bli elva. Vi reser oss från bordet och tar trappan uppåt i huset. Snart hittar vi Kristoffer Olssons lilla kryp in till rum. Det är inte mycket att skryta om – men han trivs. En säng, ett tv-spel och en tv med SKY-box.
– Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan den, säger han och skrattar.
Vi får se Wilsheres gamla rum innan vi gör oss i ordning för avresa. Bobby står körklar och vi knör in oss i bilen.
Olsson ska bli hämtad vid Cockfosters tunnelbanestation.
Det är en kortare bilresa som tar oss genom oerhört karismatiska engelska kvarter bort till ändstationen på Piccadilly Line. Här tar Koffe farväl av Bobby. Han ska nämligen efter dagens match mot Ipswich resa till Sverige för en ledig helg innan han tillsammans med det svenska U17-landslaget ska åka till La Manga för tränings- och matchläger veckan efter. Bobby ger honom en kram och önskar lycka till.

Med lurarna runt halsen och väskorna packade ger han sig av mot busshållplatsen där tre av hans lagkamrater väntar. Det dröjer inte länge innan minibussen kommer och hämtar upp dem. Vi får inte åka med längre utan får ta oss ut till Colney på egen hand.
Vår taxi svänger in tvärt mellan husen. Vi är strax söder om M25:an, ringleden som går runt hela London.
Det ser inte mycket ut för världen och om man inte vet att Arsenals träningsanläggning ligger där bakom de gråa husen hade man garanterat susat förbi och tvingas fortsätta att leta. Det sitter skyltar lite överallt med info om att spelarna inte stannar och
skriver autografer och att obehöriga inte äger tillträde att vara här.
Ogästvänligt är ett milt uttryck.

Vi kommer fram till vakten som står vid infarten och vevar ner rutan.
Det blir nervöst. Hoppas vi får komma in …
Det ska visa sig vara klart då vi berättar vilka vi är och att vi ska titta på U18-lagets match. Olsson har med lyckat resultat styrt upp så att vi får vara med även här.
Vi betalar och kliver ut ur bilen och kikar oss omkring. På parkeringen står ett par killar och tvättar en lyxbil. Miljonåken står på rad, men vi ser inte till några av A-lagets stjärnor.
Vi står mitt i Kristoffer Olssons vardag – något som för oss är rena drömvärlden.
– De flesta av A-lagsspelarna är väldigt trevliga. Vi träffar dem hela tiden här ute. Häromdagen stod jag och tvättade skorna när Thierry Henry kom fram och sa ”Tja, hur är läget, hur gick träningen?”.
Att Arsenal har den träningsanläggning man har är till stor del Arsene Wengers idé och förtjänst. Colney är gigantisk med massor med fotbollsplaner, gym och andra finesser. Vi får vänta i ett av husen innan en kille tar oss och några andra med över parkeringen och till planen där matchen spelas.

Den är redan igång när vi svänger runt buskaget. Det tar inte många sekunder innan Olsson en bit bort får bollen i bra läge.
En gammaldags tåpaj senare har han gjort sitt andra mål som Arsenalspelare och gett The Gunners ledningen med 1-0.
Mer perfekt blir det inte.
Olsson opererar lågt på det centrala mittfältet. Precis framför backlinjen. Han har ofta bollen och styr mycket av spelet. Arsenal är i mångt och mycket överlägset Ipswich och vinner till slut med 3-1.
Koffe får med sig en assist också och är belåten när han kommer till oss vid räcket efter de 90 minuterna.