Arena: King Power Stadium
Match: Championship
Publik: 29 067
Målen: –

2002 slog Leicester City upp portarna till sin nya arena – som är döpt efter huvudsponsorn, chipstillverkaren Walkers. Stadion, som ligger inte långt ifrån där den gamla låg, rymmer strax över 32 000 personer och är ganska standard 1A-mässigt.

Torsdagkvällen i London ägnades åt mexikansk mat på Pacifico. Där börjades jakten. Men hur jag lyckades få med mig en fullsatt bil till Leicester dagen efter är fortfarande en gåta. När andra valde West Ham eller QPR åkte jag, brorsan, Hedemora, Freddan och John norrut. När vi lyckats ta oss ut ur London satte vi den manuella GPS:n på Milton Keynes och IKEA. Efter vissa problem att hitta rätt dök den så plötsligt upp – denna svenska inrättning som Kamprad introducerat världen
över.
Och vad passar bättre efter ett par dagar med flottig pubmat? Jo, en rejäl tallrik med köttbullar och kokt potatis.
Även fast de halvpuckade engelskorna i kassan försökte få oss att bryta mot den svenska grundlagen och ta pommes frites till köttbullarna.

Vi var i god tid på plats vid Leicesters nya arena och parkerade i världens minsta p-hus. Från utsidan ser den inte mycket ut för världen, men invändigt är det ganska bra. Utrymmena under läktaren är bra och stadion är inte uppdelat i etage.
Vi hade köpt plåtar på ena långsidan, ganska långt ut mot hörnflaggan, en bit upp och vi satt bra.

Matchen vi såg var Leciester-Newcastle, ett toppmöte i Championship, och den var bra. Nu blev det visserligen 0-0, men det var en av de bästa mållösa matcher jag sett. Newcastle kom med 3 000 röststarka fans som fixade bra tryck nere i ena hörnet. Leicesters fans gjorde så gott de kunde, men fick stryk på läktaren.
Området där den ligger är inte mycket att hänga i granen och det fanns inte mycket av värde att utforska.
Efter matchen tog det ett bra tag innan vi hade besegrat köerna och tagit oss ut ur stan.