Arena: Goodison Park
Match: Premier League
Publik: 37 097
Målen: 1-0 (62) Cahill, 1-1 (90) van Persie.

En av matcherna på medlemsresan säsongen 2008/2009 var Everton away. Arsenal Sweden hyrde buss – och lämnade London tidigt på morgonen för att hinna med lite av Liverpool. Vi anlände och parkerade bussen nere vid Albert Dock.

Efter lite turistande på stan med några sköna pubbesök körde vi återsamling vid sexrycket och tog bussen ut till Goodison Park.
Arenan ligger granne med Stanley Park och är gammal och sliten. Jag och Axel Asplund smet in på en hemmapub bakom ena kortsidan och tog ett par Stella där med de lokala Evertonfansen. Reser man utan souvenirer är detta inget problem, bara man håller låg profil.

Bortasupportrarna är placerade på ena långsidan – den som inte är renoverad. Läktaren påminner starkt om gamla Highbury, fast det är sämre standard här. Övre etage hänger ner över det undra och det är i princip omöjligt att få de 1000 personerna som står på upper tier att sjunga samma sånger som de på undre.
I övrigt är Goodison Park helt okej. Huvudläktaren, där avbytarna sitter och där kameran filmar ifrån, är rätt maffig med sina tre etage och sin storlek. Men det syns tydligt att arenan är gammal och inte planerad. Påbyggnaderna är ostrukturerade och etagen på huvudläktaren är inte lika höga.

Klubben använder precis som många andra ett elektroniskt biljettsystem men de hederliga pappersbiljetterna är fortfarande kvar. Inne på arenan är det trångt under läktaren och servicen är under all kritik. Everton sponsras av det kinesiska ölmärket Chang – ändå måste kioskpersonalen stå och hälla upp biran i plastmuggar från burkar. Det är ingen större klass på det och när pausen är 15 minuter blir resultatet rent förödande. Köerna är brutalt långa och det tar en enormt med tid.

Stämningen då?  Jo, den är det inget fel på. Vi sjöng på bra under störa delar av matchen och när Everton ledningen var det bra tryck på arenan. Som tur var fick vi sista ordet när van Persie kvitterade i slutskedet av matchen.
Hemresan var i segaste laget. Bara att ta sig från arenan och ut ur stan var ett större projekt. VI landade i London vi trerycket – och det var väl ingen som var speciellt pigg då.