Arena: Stadium m:k
Match: League Two
Publik: 8 445
Målen: 0-1 (16) Connell, 1-1 (68) Gallen.

Vi hade två enkla anvisningar. Åk till Bletchley och ta en taxi därifrån.
Här är historien när vi höll på att frysa ihjäl i Milton Keynes.

Det är bara dagar kvar till jul när jag och Axel Asplund jagar vidare.
Målet för den här fredagskvällen är det nya Wimbledon – ja i alla fall det som som fick ta det gamla Londonlagets plats i seriepyramiden.
Klubben flyttade till Milton Keynes och klass kort och gott MK Dons.

Vi håller på att bli överkörda av ett snabbtåg när vi kliver av vårat en sisådär tio mil norr om huvudstaden. Det står visserligen stora varningsskyltar på perrongen – men de missar vi.
Vi har gott om tid. Det är säkert två timmar till kick off och vi går ut från stationsbyggnaden och börjar leta efter en cab.
En bra stund senare ger vi upp. Inga kör förbi och på den lokala taxistationen svarar ingen.
Det finns bara ett alternativ kvar. Ska vi få räkna in Stadium m:k i samlingen är det bara att börja promenera.

Vi går genom ödsliga industriområden och julupplysta bostadsområden. Och det tar tid. Jävligt lång tid. Vi är på väg och ge upp. Då hör vi och ser något på andra sidan järnvägen som ser ut att kunna vara en arena.
Helt plötsligt kommer nästa problem. Hur tar man sig över järnvägen?
Vi går i princip genom folks trädgårdar, men det tar ett bra tag innan vi hittar tunneln som leder oss förbi rälsen – och in mot stadion.

Det är svinkallt och dimmigt. Vi stannar till på parkeringen för att ta lite bilder på arenan innan vi går in till box office och handlar våra biljetter.
Allt är nytt. Den datainfluerade bygden har äntligen fått en fotbollsklubb och trots att allt bara är i sin linda så känns det som att människorna bryr sig. Entrén bjuder på elektronisk finess och vi hittar snabbt våra platser.

Dimman ligger så tät att det är svårt att se över till den andra långsidan. Brentfords fans står precis bredvid oss och det är de som står för sången. Kylan blir så påträngande efter ett tag att det inte är kul att vara på fotboll den här kvällen. Vi värmer oss paradoxalt med en kall i pausen. Matchen är ändå bra. MK Dons är ett topplag i den sista Coca-Cola-ligan och lyckas kämpa sig tillbaka från sitt 0-1-underläge. Matchen slutar 1-1 och vi går rakt in på den gigantiska mataffären bredvid arenan som har öppet 24 timmar om dygnet. Vi går bara runt för att värma oss när vi fastnar vid ett Stella Artois-kylskåp. Inget konstigt med det på en mataffär – men grejen är att det är till salu. De säljer såna. Hade jag inte varit mitt ute i ingenstans och haft en halvmil att gå till tåget hade en röd belgisk ölkyl av bättre märke åkt med hem till Sverige.

Istället fick vi en lika horribel promenad tillbaka i kylan. Men besöket var ändå på något sätt bra. Arenan är fräsch (konstigt annars). Nu var inte stolarna på övre etage ditsatta och det var inte heller öppet, men ju högre klubben klättrar i systemet ju mer kommer det att snackas om MK Dons och dess nybygge.