Arena: Axa Arena (Generali Arena numera)
Match: Champions League
Publik: 19 586
Målen: 0-1 (72) Fabregas, 0-2 (90) Hleb.

Vad hinner du med på 48 timmar i Prag?
Jo – dricka alldeles för billig bira, trängas med alldeles för mycket turister, gå alldeles för långt, äta alldeles för billig mat. Åka trådbuss.
Och det allra viktigaste: Se Arsenal ta ett steg ännu närmare miljonerna i Champions League.

Gissa om det drogs en lättnadens suck – för att se senare övergå till spontant jubel när Arsenal lottades mot Sparta Prag i Champions League-kvalet.
Lika snabbt som vår boll drogs slängde sig tre ressugna Gooners (Pontus Nilsson, Per ”Statoil” Höglund och jag själv) över datorerna för att boka flyg och matchbiljetter.
Tisdagen den 14 augusti stod vi där – på Arlanda, hur övertända som helst.
Inte blev det tråkigare att möta Axel Asplund, som jobbar åt Jetpak, inne i Sky City. Jag kände direkt hur mycket han bara ville gå för att slippa alla kommenterar. Det är aldrig kul att möta polare som ska på semester.
Men Asplund bjöd verkligen på sig själv. När vi skulle kliva på planet kom en av resans höjdpunkter. Lärarstudenten från Uppsala kom åkandes utanför vår gate med sin elbil – med ett (!) paket som skulle levereras. Jublet visste inga gränser.

Nere i Prag skulle vi bli hämtade – men det fanns ingen på plats. Vi blev därför tvingade att gå till ”kiosken” att köpa en halvliter Staropramen för nio kronor.
Jobbigt.
När vår driver väl dök upp så puttrade vi in mot Prags centralare delare i hans Volkswagensbuss.
En tvårummare på Legarova 48, i Gamla Stan, skulle bli vårt hem i två dygn.
Men med en handfull pubar i kvarteret begav vi oss rask ut på jakt.
Och det första var nog det billigaste. Jag gav inte en krona över 30 för en halvliter välsmakande tjeckisk öl och en tallrik gulasch.
Solen gassade och vi bara njöt.

Nästa stopp blev Dog´s Bollocks. De serverade Stella Artois.
Här stannade vi ett tag …
… Tills Statoil fick för sig att nu var det dags att utforska nya ölmarker.
Vi behövde inte gå långt på de ojämna kullerstensgatorna innan vi hittade Ufleku – som var ett måste att besöka i Prag enligt bensinmacksföreståndare Höglund.
Etablissemanget har anor från 1499 och stoltserade med ett eget bryggeri.
Ölet, det enda som gick att beställa i pilsnerväg, var kolsvart, men smaken påminde ändå starkt om vanlig traditionell lager.
Det spelades livemusik lite här och var och turiststämplen var ”all over the place”.
När kyparen kom och ”bjöd” på tjeckisk medicin tackade Statoil vänligt men bestämt nej och vi lämnade lokalen.
Vi hann med en schnitzel och ännu en tjeck på ännu ett ställe innan vi började vår färd mot Vinohrady-parken. Det var här Frank Stubbs och hans Maidstone Gooners laddade upp med att se Spurs-Everton på storbildskärm.
Vi skulle dit – men det var lättare sagt än gjort. En förvirrad taxichaufför gjorde sitt bästa innan vi fick hjälp av lokala polisen att hitta upp till parken. Och så där, längst upp såg vi äntligen den gigantiska tv:n – som gav en present värd allt slit vi lagt ner på att ta oss dit.
Everton ledde med 1-0 och vi beställde in nya tjecker med ännu större glädje.
När det blev min tur att ta en runda fattade jag hur rätt de tänker i det här landet. En halvliter Urkuell kostade 26 tjeckiska korona – en 33 centiliters Fantaburk 28…
När Everton sköt 3-1 på the Lane började en och annan ramsa att höras.
Vi rundade av med Smirnoff Ice – och matcher i fotbollsspel innan vi gick hem och nattade Ponka och jag å Statoil drog vidare i Pragnatten…

Dagen efter hade en pigg Ponka varit ute och handlat frukost åt oss – för att vi skulle få en timmes extra sömn. Det var här dagen som skulle ta Arsenal till det riktiga Champions League startade.
Vi skulle ta turistsvängen var det tänkt.
Och det gick utan större besvär.
Vi hann med att både trängas med svettiga tyskar både vid slottet och vid den världsberömda Karlsbron – som för övrigt måste vara en av världens mest överskattade sevärdheter.
Jill satt och delade ut plåtarna på ett lyxhotell långt bort i stan dit vi tagit en taxi. Det blev en brand promenad ner till en jazzpub vi spanat in tidigare.
Lite klassisk mexikansk mat är aldrig fel i Prag – eller?
Efter fem timmar på stan var vi tvungna hem och fräscha till oss. Den tjeckiska huvudstaden var nämligen 35 grader varm.
Vi visste inte riktigt var vi skulle ladda upp innan matchen så vi åkte upp till arenan för att hitta en pub – men överallt stod Spartafans och stirrade. Vi valde en liten trevlig restaurang som serverade iskall, perfekt upphälld bira för det resonabla priset av nio (9) kronor istället.
Tänk om pubarna på Holloway Road kunde slå det!
Utanför arenan kunde man köpa hela (!) kycklingar för 30 spänn. Det käkade de inhemska som engelsmännen käkar burgers.
Mötte supporterpolisen Peter Dearden utanför. Han hade en lugn kväll.

Inne på arenan skulle det visa sig att intresset till denna match från Arsenalfansens sida var svalt. Bara drygt 700 engelsmän på plats. De flesta på Upper – vi på lower.
Vi hade ett gäng inhemska Gooners runt om kring oss. Inget fel på det, men de kunde ju inte sjunga. Fleklappningar på ramsorna och taskigt uttal gjorde att jag snabbt gick bort till Stubbs och grabbarna.
De sålde lättöl inne på arenan – vilken faktiskt var billigare än en halvliter Cola-Cola. Det fick bli en korv istället – som inte var helt bedrövlig trots taskigt utseende och torrt bröd. Statoil stillade hungern med en fågel.
I andra halvlek tog Arsenal över allt mer av spelet och när Gael Clichy briljant läste en passning, drog ett par Spartaspelare och hittade Cesc Fabregas fick vi äntligen det sköna måljublet.
Inte blev det sämre när hemmaspelarna huvudlöst tryckte på i slutet och glömde bort att försvara sig så att Bacardi (han heter numera officiellt så i förnamn) Sagna serverade Alex Hleb fram till 2-0.
Vägen mot miljoner var öppnad.

Vi fick i vanlig ordning stå kvar jobbigt länge innan på arenan efter slutsignalen. En och annan ramsa hann dock med att sjungas och jag snackade med lite gamla polare från London.
Sedan, när vi kommit ut på huvudgatan, kom det stora problemet. Vilken trådbuss skulle vi ta?
Alla destinationer hade bara konsonanter i namnet och verkade ligga i ett annat land.
Vi åkte en hållplats – sen blev det taxi ner på stan.
Men det var en trött trio som mötte Prags ojämna gator.
Efter en kort promenad bestämde vi oss enhälligt för att ta en taxi till – hem till lägenheten.
Vi somnade rätt snabbt med en varsin kasse junk i ansiktet.

Vad vi gjorde på torsdagen?
Jo, vi åkte hem.

Europé – see ya soon!