Arena: Emirates Stadium
Match: Dennis Bergkamp Testimonial
Publik: 54 000
Målen: 0-1 (37) Klaas-Jan Huntelaar, 1-1 (55) Thierry Henry, 2-1 (80) Nwankwo Kanu
En ny arena fick inleda med att tacka av en gammal mästare.
Dennis Bergkamps avskedsmatch öppnade portarna för Ashburton Grove.
En bättre kombination går inte att få.
Det hängde en stor och lång banderoll på betongmuren utanför Ashburton Groves väldiga fasad lördagen den 22 juli i år. Texten säger allt det vi vill säga om mästaren Dennis Bergkamp: ”Why fly – when you can walk on water…”
Jag och i styrelsen nyinvalde Per ”Statoil” Höglund lämnade de centrala delarna av London med all dess shopping och stress i taxi för att åka upp och tacka av Dennis Bergkamp för hans elva år i klubben.
Det blev en känslomässig resa.
Inte den i taxin – utan den inne i vårt nya hem.
Med rappa steg skuttade vi uppför trapporna och in en arena klädd i rött, vitt och orange. På upper och lower tier fanns t-shirts utlagda. Ett underbart rödvitt mönster bildades medan club level körde orange.
Men när spelarna kom in tänkte jag direkt: Var är A-lagsspelarna som borde vara här?
Arsenal FC ska tacka en av klubbens absolut bästa spelare genom tiderna, kanske den allra viktigaste sett till vad han gjort, med en testimonial och i startelvan i den första halvlek dyker hela B-laget plus Alex Hleb upp.
Många spelare hade välbehövlig semester efter VM, men man bör ta sig tid att åka hem och tacka en läromästare när denne ska hyllas.
Över 60 000 saknade Jens Lehmann, Freddie Ljungberg, van Persie, Gilberto, Sol Campbell och… ja alla.
Nej, föresten, ingen saknade Ashley Cole.
Istället fick vi se Pascal Cygan, Armand Traore, Alex Song och Jeremie Aliadiere.
Inte direkt det man hoppats på – och nog borde den gode Bergkamp också undrat varför han tvingades spela första halvlek i sin avskedsmatch med ett gäng B-spelare. Den första halvleken var nämligen en match mellan dagens Arsenal och dagens Ajax.
Klart pinsamt för oss fans att se det lag vi hade jämfört med holländarnas klart mycket starkare elva innehållandes till exempel Jaap Stam, Wesley Sneijder och Ashburton Groves första målskytt Klaas Jan Huntelaar.
Ajaxforwarden öppnade med att göra 0-1 innan paus och Arsenal hade kusligt svårt att få till något kul att titta på. Om det var trist och många svordomar under de första 45 minuterna kan jag lova att det var desto roligare efter paus.
Nu bjöds det på smällkarameller i parti och minut.
Jag fick slänga pinten i paus när jag hörde första jublet inifrån vår nya borg.
En efter en kom de in – ackompanjerade till speakerns vrål och publikens jubel.
Nu snackade vi stjärnstatus på the mighty Arsenal.
Dave Seaman kom först – och sedan Lee Dixon, Nigel Winterburn, Steve Bould, Gilles Grimandi, Marc Overmars, Emmanuel Petit, Edu, Ray Parlour; Dennis Bergkamp, Thierry Henry, Ian Wright, Oleg Luzhny, Giovanni van Bronckhorst, Alex Manninger, Patrick Vieira, Glenn Helder, Kanu.
Ramsorna avlöste varandra och det var faktiskt svårt att hålla tårarna tillbaka när våra gamla hjältar gjorde entré.
Det är så här en testimonial ska vara. Lagom allvar blandat med lagom skoj – och du har den perfekta matchen.
Inte var det sämre att Ajax kom in med sitt oldboyslag bestående av spelare som bröderna de Boer, van der Sar, Rijkaard, Danny Blind och IFK Västerås-produkten Stefan Pettersson.
Alla fick givetvis applåder utom Tottenhams glasögonprydde Edgar Davids. Som tack för att han medverkade i Dennis avskedsmatch buade vi unisont ut honom varje gång han hade bollen. Det var lika kul varenda gång och ljudstyrkan bara ökade ju längre matchen led.
Under de återstående 45 minuterna gjorde Marc Overmars, som för övrigt såg ut att vara i gammal fin form, och Thierry Henry allt för att Dennis skulle få näta.
Osportsligt slängde sig Ajax-målvakterna van der Sar och Stanley Menzo på allt och hindrade detta.
Istället fick Henry, som så många gånger innan, ta saken i egna händer och göra 1-1.
Nästa händelse som lades på minnet var när Gilles Grimandi tok-kapade ovan nämnde Davids i Arsenals box och orsakade en straff.
Hela Ashburton Grove jublade.
Hur kul som helst.
Matchen rundades av när den numera i Portsmouth gänglige anfallaren Nwankwo Kanu via ett Ajax-ben sköt 2-1. Dennis tog med sig sonen Mitchel på det långa ärevarvet efter slutsignalen. Det blev också ett par emotionellt välriktade ord i mikrofonen innan en fantastisk dag var slut. Trots allt fick inte Dennis himself det största jublet. Det kom istället när Ajax bytte in den legendariska duon Marco van Basten och Johan Cruyff med dryga kvarten kvar.
Mäktigt var ordet.
Lagen i DB 10 testimonial
Arsenal, första halvlek: Manuel Almunia, Justin Hoyte, Pascal Cygan, Matthew Connolly, Armand Traore; Alex Hleb, Alex Song, Mathieu Flamini, Ryan Smith; Dennis Bergkamp, Jeremie Aliadiere
Subs: Mart Poom, Sebastian Larsson, Nicklas Bendtner, Fabrice Muamba, Joe O’Cearuill, Mark Randall, Vincent Van den Berg, Arturo Lupoli, Anthony Stokes.
Andra halvlek: David Seaman, Lee Dixon, Nigel Winterburn, Steve Bould, Gilles Grimandi, Marc Overmars, Emmanuel Petit, Edu, Ray Parlour; Dennis Bergkamp, Thierry Henry, Ian Wright, Oleg Luzhny, Giovanni van Bronckhorst, Alex Manninger, Patrick Vieira, Glenn Helder, Kanu.
Ajax, första halvlek: Maarten Stekelenburg, Zdenek Grygera, John Heitinga, Jaap Stam, Thomas Vermaelen, Hedwiges Maduro, Kenneth Perez, Wesley Sneijder, Jan Vertonghen, Tom de Mul, Klaas Jan Huntelaar
Subs: Olaf Lindenbergh, Urby Emanuelson, George Ogararu, Ryan Babel, Edgar Manucharyan, Robbert Schilder, Markus Rosenberg.
Andra halvlek: Edwin Van der Sar, Stanley Menzo, Danny Blind, Wim Jonk, Frank de Boer, Marciano Vink, Aron Winter, Ronald de Boer, Edgar Davids, Jan Wouters, Stefan Pettersson, Bryan Roy, Johan Cruyff, Frank Rijkaard, Marco Van Basten.