Arena: White Hart Lane
Match: Premier League
Publik: 36 095
Målen: 1-0 (37) Naybet, 1-1 (45) Henry, 1-2 (55) Lauren, straff, 1-3 (60) Vieira, 2-3 (61) Defoe, 2-4 (69) Ljungberg, 3-4 (74) King, 3-5 (81) Pires, 4-5 (88) Kanoute

Five-Four in your cupfinal.
Det här blev en lördag man sent glömmer.
Ett galet derby med ett underbart resultat.

Med en medlemsresa helgen efter så bokade jag och Stefan Eriksson in några extra dagar i den engelska huvudstaden. Dels för att kunna gå på derbyt på White Hart Lane, dels för att göra lite jobb till Kanonmagasinet.
Resan drog igång på fredan när Stefan kom till Stockholm. Jag åkte in till stan och vi löste travelcard på turistbyrån.  Sen blev det en tur hem till Farsta för att hämta mina saker innan vi tog en taxi tillbaka in till stan för att sen ta flygbussen till Västerås.
Efter en mycket stökig Ryanflight landar vi skönt på Stansted och kan sedan ta tåget in till Liverpool Street.

Klockan har hunnit bli mycket och det är inte möjligt att ta tunnelbanan ner till East Putney där vi ska bo de kommande tio dagarna. Erikssons polare James har varit på puben hela kvällen och när vi kommer till Galveston Road så öppnar han inte. Efter en stunds bankande öppnar han och vi kan komma in för att få sova en stund.
Då upptäcker jag att jag har sumpat min mobil på Stansted Expressen in till stan.
Bra start …

Det är fint höstväder på lördan när vi börjar dagen med en vagnfrukost nere vid tunnelbanan. Mackor med stekta ägg och andra trevliga brittiska tillbehör. James har hjälpt oss att lösa en biljett, den andra har vi köpt på egen hand. Svart för £175 pund. Vi ska möta killen på Seven Sisters tunnelbanestation så det är inte mycket att vinka på.
När vi kommer fram är han där och vi kan börja gå mot White Hart Lane.
Eftersom det är kick off 12.00 så är det väldigt lugnt före.
Det är nåt helt annat sen.

Vi har biljetter på upper tier allihop och från bra platser får vi se en helt galen fotbollsmatch.  Spurs tar ledningen och är det bättre laget i första halvlek. Men Henry ger oss hopp när han kvitterar precis före paus.
I andra sitter vi i förarsätet mest hela tiden.
Lauren och Vieira nätar och vi har 3-1. Det är galen stämning och segern ska vara klar.
Så blir det inte. Spurs reducerar innan Ljungberg utökar.
Då kryper hemmalaget närmare igen när Ledley King göra mål.
Men Arsenal är bättre och Pires kan rulla in 3-5 och får allsköns skit kastat på sig när han firar bakom målet.
Klart nu?
Njae, för i 88:e reducerar Kanoute och det blir ett jäkla drama innan vi reder ut det och kan börja festen.

Nu är det inte alls lika lugnt utanför. Jag knäpper jackan och möter upp de andra. På gatan står 200 Spursfans sugna på fajt. Det är poliser överallt och James säger åt mig att öppna jackan, så att inte någon ska tro att jag gömmer en Arsenaltröja under.
En och annan smäll delas ut, men vi lyckas ta oss igenom infernot.
Vi tar oss via Seven Sisters tillbaka ner till Finsbury Park där vi käkar innan vi går via Gunners till Auld Triangle där det festas och sjungs resten av kvällen.

Vi hänger med Old Street och hans polare och det blir en suverän förlängning på den galna matchen. Vi dricker öl och sjunger ramsor.
När puben stänger är det helt klart läge, på flera sätt, att ta sig hem.
Det får bli taxi och en tur via Donken.
Vi somnade skönt sen på Galveston Road med pommes i hela nyllet …