Arena: Emirates Stadium
Match: Champions League
Publik: 35 343
Målen: 1-0 (12) Pires, 2-0 (67) Ljungberg

Firande min 20:e Englandsresa med ett klassiskt avancemang till kvartsfinalen i Champions League.
Och det som gruppsegrare.

Direkt efter slutsignalen i Milano ringde Willner – numera känd som kappvändaren – och vrålade att vi måste åka över och se den avgörande matchen mot Lokomotiv. Hann inte mer än hem från O’Learys innan flygbiljetten var bokad och klar.
Johan Luks var också sugen på att åka med och Willner ordnade plåtar och hotell via Perryman.
Tidigt fredag morgon tog vi en taxi ut till Västerås International Airport. Där väntade Ola Axelsson med 10-årige sonen Filip som också skulle med. Flyget var en aning sent och inte blev det bättre att den täta dimman tvingade oss till ett antal ärovarv över den brittiska huvudstaden innan vi fick landa.

Både jag och Johan satt å tänkte ”varför kommer vi inte närmare molnen nedanför”. Men så var vi igenom och jag skulle försöka se ut genom fönstret då hjulen bara pangade ner i landningsbanan. Dimman hade dock lättat, men låg fortfarande tät över Stansted.

På Butlers skulle Tillis och Green möta upp. Det var bara ett problem. Verkade som Joe Labero varit i farten för det klassiska vattenhålet var borta, utbytt mot O’Niell. Men vad gjorde det. Kunde ändå utan problem sänka resans första pint tillsammans med de skånska vännerna. Å gud så gott det va!

Traskade sedan ner mot Expressen för färd in till de centrala delarna. Inne på Liverp**l Street skiljdes vi åt. Axelsson var så klart tvungen att visa grabben runt och de pös. Vi andra åkte till Sportpages för lite inköp av lektyr. Blev ett snabbt besök. Klockan rusade iväg och jag och Luks drog till Bayswater för att checka in på An-Nur Hotel. Ingen vidare standard, men klart funktionellt. Träffade Green och Tillis igen på The Cambridge för en första riktiga prematchpint.

Vid 16:45 tog vi tunnelbanan upp till N5. Willner, Nille, Lasse och vänner väntade på Twelve Pins. Jag och Luks blev dock inte långvariga då vi skulle träffa svenske ungdomsspelaren Sebastian Larsson 18:00 vid Marble Halls. Intervjun kan ni läsa i Kanonmagasinet 3.

Vi lämnade Larsson efter en intressant pratstund en halvtimme innan kick off. Det var en förväntansfull och aningen nervös stämning utanför THOF. Mötte Willner utanför Gunners Bar och hann med en bira till innan vi gick Elwood Street ner och in på klassiska North Bank.

Arsenal visade direkt vart skåpet skulle stå och matchen blev ett enda långt power play. Efter Pires 1-0 och Lokomotivs utvisning dog matchen en aning. Men det dröjde till en bit in i den andra innan vi kunde döda matchen. Freddie dunkade in 2-0 och nu kokade THOF. Matchen rundades av med en mäktig hyllning till Arsene Wenger. ”Arsene give us a wave” ekade och när fransmannen svarade stämde hela Highbury upp med ”there’s only one Arsene Wenger”
Gåshud!

Efter matchen handlade vi lite sköna julkort och knäckte en burgare från den klassiska hamburgervagnen utanför Junior Gunners. Killen som står där är en underhållning utan dess like. Tur att han är bättre än burgarna han säljer…
Upp till Gunners Bar. Men där kom vi inte in. Frös som en gris och till slut släppte de in oss. Inne var det värre rökigt än när Sundsvall brann. Hostade okristligt innan pinten satt i näven. Folk stod sansat och kollade highlightsen på tv när det klassiska händer. Målen från Highbury är klara och det är dags för Le Boss att tala.
På mindre än en sekund stängs musiken av och samtliga blir knäpptysta. Volymen åker upp och vi lyssnar på Wengers ord – som liksom är nån oskriven lag.

Men festen fortsätter. Helt plötsligt upptäcker Lasse Södergren att Maltas supporterklubb är på plats. Hur kul som helst tycker han och snart står hela vår liga borta hos dom. Bilder tas och det skålas. Joe Pearson, deras president och som han själv uttryckte det ”number 1 supporter”, sitter och njuter. Vi ger honom vår mössa och han bjuder artigt ner oss till VM-kvalet mot Malta. Let’s all go to Malta eknar när vi lämnar puben strax efter stängningsdags.
Men Twelve Pins stängde också 23 så det blev hem till sängen. Masse&co åkte ner till stan.

Torsdag morgon och promenad ner till Oxford Street. Tog en kombinerad frukost/lunch på Pizza Hut. Blev inte mycket gjort. Vi strosade längs shoppingstråket och gick ner till Covent Garden. Tog en pint på Nickelsons nere vid Strand innan vi beslutade oss för att besöka London Transport Museum. Klart värt £5,95. Gamla tåg, tunnelbanetåg och bussar så långt ögat kunde nå. Stannade väl två timmar innan vi åkte till Liverp**l Street för att påbörja hemresan. Flyget var sent, men Ryan lyckades köra in nästan all tid. Landade vid 22 hemma i Gurkstan och en kvart senare hemma i sängen.

Passar på att tacka alla inblandade för trevligt sällskap och en skön resa!
London – see you soon!

Cheeeeeeeeeeeeeeeeeeers!