Arena: Underhill
Match: Conference
Publik:
Målen: 0-1 () , 0-2 ()

Nästan en vecka i England.
Vi började längst ut i norra London.

Dagen kunde börja bättre då klockan ringer kl 07:00 och påminner mig om att det var dags att bege sig ner i tvättstugan. Några timmar senare är tvättstugan glömd och tåget rullar in på Västerås station där Jocke Lander möter mig.
Stärker oss med en pastasallad och beger oss sedan mot bolaget.
Väl hemma läggs ölen i kylen, ja alla utom två som öppnas och läggs mot våra läppar. För att slå ihjäl de timmar som återstår surfas det en del på nätet och herr Nilsson läser The Gooner. Surfandet leder till att Jocke säljer de överblivna fyra biljetterna (FA cup semin) till en kille vid namn Joe och läsandet av gooner till ett par goda garv. Joe som bor i London erbjuder oss skjuts till Manchester på söndagen men då vi bokat in bussresa med Arsenal travelclub tackar vi nej till erbjudandet.
Timmarna sticker iväg i takt med att det blir fler tomflaskor på bordet, när det står sjutton tomflaskor varav en cider (gissa vem) på bordet är det dags att bege sig till Västerås flygplats. Checkar in och beger oss till baren, två alkoläsk och sedan ombordstigning och groggbeställning. När vi skall landa är vi inte medvetna om att vi blivit högljudda men blir varse om detta då flygvärdinnan bitskt utbrister:
– Could you please be quiet!
Vi stör nämligen hennes tacktal (tack för att du flög med Ryanair bla, bla).

Planet landar i tid och vi befinner oss nu i landet med ugly women, bad weather, worse food men framförallt världens bästa fotbollslag Arsenal. Tar oss från flygplanet till tåget på nio minuter vilket borde vara världsrekord, hursomhelst till ingen nytta då vi missar tåget.
När vi kommer fram till vårt hotell Hyde Hotell vid Paddington väntar två stycken tjejer där som håller på med en dokumentär, dom har väntat ca 1 timme. Dom ska under den kommande veckan följa Jocke på hans bravader. Portiern informerar oss om att vi inte får ha flickor på rummet vilket vi försäkrar honom om att vi inte ska ha. Dom filmar vår entré till hotellet (tar ca 15sek) för att sedan bege sig till den pittoreska förorten Richmond där dom bor, ambitiöst.

Rummet är helt ok (46£/natt) men toaletten är till för betydligt smalare och kortare personer då vi två måste ha dörren öppen när vi skall sitta på toaletten, annars får vi inte plats med benen. Sängarna är större och vi slocknar på två röda.

Innan vi lämnade kalla Sverige hade jag konstaterat att vi skulle få regn under våra dagar i London. Brukar ha tur med vädret när jag är i London. Vädret utanför vårt fönster påvisade att min tur höll isig och att meteorolog är yrket man kan satsa på om folk inte vill köpa dryckerna jag säljer.
Först på dagens program stod att åka till Gloucester Road för att träffa Anders som hämtat våra matchbiljetter till FA cup-semifinalen på söndagen. Vi mötte honom på Starbucks och blev kvar där en timme med denne mycket trevliga man. Han jobbar för Steve Perryman sporttravel och hade mycket fotboll att prata om.

Nästa mål var att bege oss upp till High Barnet för att se matchen Newcastle – Man Utd på tv följt av Barnet – Kettering i Conference league live. Resan från Gloucester road till High Barnet tog ca en timme och nu var det två törstiga killar som hoppade av tunnelbanan. Solen gav 17 grader och det var en underbar dag i april. Ett par minuters promenad och in på första bästa pub Old Red Lion.

In med två kalla och slå sig ner framför teven. Hade även tänkt äta en bit mat men det serverade dom inte på matchdagar med hänvisning att det skulle bli för mycket att göra, ehh ok. I halvtid vill Jocke att vi skiter i att se mer av eländet och vi går ner en bit på gatan för att inhandla lite fish & chips. Efter en kladdig måltid besöker vi en ny pub The Queens Arms där det befinner sig betydligt mer Barnet supporters.
Nu har även tjejerna som gör dokumentären dykt upp och filmar oss när vi beger oss mot Underhill. Det kostar £10 i entré och matchprogrammet ligger på £2.
Matchprogrammet visar att Barnet i år snittat 1336 personer på Underhill (vi snackar div 4!). Dagens publiksiffra är något mindre 1198, men då bör det tilläggas att Kettering redan åkt ur ligan. I första halvlek står vi i Barnetklacken och blir av deras sång varse om att lagets stjärnor är anfallarna Neil Midgley och Junior Agogo. Både Jocke och jag imponeras av spelat som oftast spelas längs med backen, Agogo kan nog bli ett namn vi få höra mer utav i framtiden. Trycket på läktaren är bra men kommer av sig något då Kettering gör 1-0. En mongolid kille som står framför oss ger dock inte upp:
-We will only win 9-1 will only win 9-1.
Jocke och jag skrattar högt och då vänder sig killen om och skrattar han med, väl medveten om ironin i det han just sjöng. Barnet kan inte lyfta sig efter 0-1-målet utan får efter 90 minuter se sig besegrade med 0-2. Och det resultatet gladde väl åtminstone de 70-100 Ketteringsupportrarna som fanns på plats.

Efter matchen är det dags att bege sig till puben Old Red Lion igen. Efter att ha suttit där ett tag börjar Barnetspelarna droppa in på puben, respekt. Efter ett par öl beger vi oss åter in mot stan där vi skall möta Andreas Allström. Andreas och hans bror skall med till Manchester imorgon och vi möts på puben Pride of Paddington. Tar en pubrunda i kombination med lite föda på Burger King, vid elva stänger puben och Martin skall festa vidare hela natten med en kompis medans Jocke och jag bestämmer oss för att gå hem och knoppa då bussen till Manchester går 07:00 imorgon bitti …