Arena: Upton Park
Match: Premier League
Publik: 35 049
Målen: 0-1 (38) Ruud van Nistelrooy, 1-1 (86) Jermain Defoe

Söndagmorgon. Sov ut? till tio. Martin laddad. Vi skulle och se West Ham-ManUre. Han håller på Hammers. Det gjorde även jag denna eftermiddag.

Tog en sväng på stan. Frös så jävla mycket så jag tvingades köpa en tröja.
Ett spontant köp som blev riktigt lyckat.
Käkade på donken och tog en buss till Bank för att slippa stryka med i en eventuell terrorattack på Oxford Circus tunnelbanestation.
Kom ut till West Ham tre timmar innan kick off.
Gick ett par hundra mil kändes det som för att nå en pub som min medresenär ville till. Fick avbryta efter ett tag.
Magen grinade illa och jag behövde på muggen.
Försökte våldgästa en lokal bingoklubb för en toa, men blev mer eller mindre utslängd.
Det var alltså bara att bita ihop.
Inte lätt.
Vi valde The Boleyn. Stor West Ham-pub intill arenan.
Eftersom muggen saknade de mest elementära grejerna fick jag nöja mig med att pissa.
När första pinten kom in så glömde jag bort alla magbesvär och vi kunde lugnt kolla in Liverpool-Sunderland på tv:n och avnjuta den underbara stämningen där inne.
Givetvis hakade jag på ramsor som ”we hate cockney Reds, say we hate Cockney Reds och we were running round at Tottenham with our willies hanging out …”
Cockney Reds har inget med Arsenal att göra utan är Uniteds Londonbaserade supportrar, eller huliganer om man så vill.
Hammers fans höll bra ljudnivå inne på puben. Höjdpunkten var när en snubbe klev upp på ett bord för att öka trycket där inne.
Han slet av sig tröjan och visade upp en imponerande samling Hammerstatueringar. Snubben var 30 och lite lätt överviktig vilket han snabbt fick höra av övriga där inne.
”Are you Lampard in disguise”
Han svarade med att moona…

Matchen var inget vidare, stämningen ok, men jag trodde den skulle vara bättre. WH:s är inte nöjda med att styrelsen bränt alla stålar man fått in efter försäljningarna av Rio och Lampard och inte heller med lagets tabellplacering.
Veron visade igen att han är en fullständig katastrof vilket självklart är kul att se.
Spekaren hetsade igång publiken och en rockversion av ”I’m forever blowing bubbles” ekade ut.
Då var det tryck på Upton Park.
Nistelrooy chippade in 0-1, men Defoe utjämnade rättvist.

Efter matchen dröjde vi oss kvar och kollade när spelarna lämnade. Vi fick autograf av först Joe Cole som brände iväg i en jeep stor som en buss.
Unitedspelarna åkte också i egna bilar – i alla fall vissa. Först kom Barthez och Silvestre och sedan Giggs som satt och deppade i sin mersa.
Nigel Winterburn stannade sin kärra, vevade ner och började rita autografer tills fansens och min förtjusning. En klassiker på THOF.
Innan vi drog kom kungen av West Ham – Paolo Di Canio. DC stannade sin Porsche och vevade ner rutan. Snubben var klädd som en hallick och nån bakom oss vrålar:
”Hey Paolo – nice jacket”
Folk skrattar medans italienaren fortsätter signa matchprogram och bilder.
Utanför Uniteds buss stod bröderna Neville och de är inte populära på Upton.
”If Neville can play for England – so can I” och ”You let your country down” ekade. Vi lämnade och tog tuben till hotellet.

Vi hade inte så många val mer än att gå och köpa lite käk och båsa in.
Vårt plan skulle gå 07.10 och vi var tvingade att gå upp 03.30.
Somnade på fem röda och vaknade efter ungefär lika lång tid kändes det som.
Tog en taxi med en tunisier som hyrde en etta vid Wembley för 9000 i månaden till Liverp**l Street.
Vi landade i Sverige på utsatt tid och det var bara att sätta sig i bilen och köra hem. Började jobba klockan 14…

En underbar resa med en underbar seger var över. Nu är det bara att kolla programmet och surfa in på ryanair.com igen.